mlssn

Den här influ­en­san har star­tat ett rik­tigt flöde av ångest genom mig, det kryper i bröstko­r­gen på mig. Jag vet inte vad jag vill och vart jag vill. Jag lever mitt liv på en tunn men stark lina, det håller så länge jag inte tap­par bal­ansen. Vilket den här slem­sjukeslän­gen har gjort en rädd för att göra.

Jag måste fokusera, sluta bli kas­tad mel­lan lycka och fört­vivlan. Hitta mitt cen­ter. Jag måste nog börja göra musik igen, på all­var. Jag håller på att tappa förstån­det i och med bris­ten på kreativt utlopp som plå­gar mig just nu. Jag håller på att tappa känslan för allt, för­la­mad i mitt sinne. Jag behöver en musa och lite uttrust­ning att knepa musik på.

Jag behöver också komma bort ett tag, kanske inte så mycket geografiskt som men­talt. Gudarna ska veta att man försöker varje helg, men det är för korta pauser från mitt trötta djävla huvud. Jag måste hitta nyck­eln till min för­lös­ning. Jag måste börja gilla män­niskor mer i allmänhet.

Under tiden så behand­lar jag influ­en­san på kväl­larna genom några stora whiskey och en hel del hostmed­i­cin, det sover man gott på.